Läste en artikel i Sydsvenskan i morse där det skrevs om just det här med tyngden av att börja jobba/gå i skola igen efter julledigheten. Där pratades det mycket om att den bästa stresshanteringen är konsten att göra ingenting. Att bara lägga sig på soffan och slappna av, och kanske dricka lite te. Hela lovet gick pappa och tjatade på mig "Viktoria, ska du inte hitta på något idag? Det finns ju hur mycket saker som helst du kan göra nu när du är ledig." Mitt svar var oftast: "Men pappa, fattar du inte att det är precis det jag inte ska, jag vill inte göra någonting, jag mår bäst av att bara vara hemma och slappna av." Han kunde inte förstå att konsten av att göra ingenting var det bästa för mig. Precis som det är för honom också, men det vill han själv inte inse.